Såja så blev det äntligen 17 maj och Vårturen för oss Skåningar .

Efter utskicket på 40 ex. som Ove och jag, dvs.Ola, gjort så såg det ut som att intresset var väldigt svalt ett tag. Men eftersom att skåningen behöver ha tid på sig att fundera så dök det upp 15 stycken SR:ar och bara SR:ar med förare och två spättor, så vi blev totalt 17 personer som möttes vid Statoil på Lunds-södra.

Stig-Arne Johansson hade kört ända från Olofström ca:12mil enkel resa.
Håkan Sturesson hade lagt upp en lagom tur för oss och första stoppet blev i Harlösa där det arrangerades en veteranutställning av bilar, MC och mopeder, för dagen. Vi fick genast erbjudande av arrangörerna att ställa ut våra SR:ar och vara med på prisutdelningen på eftermiddagen men vi insåg snabbt att det skulle spoliera vår körning. Första priset delades ut sent på eftermiddagen och det var knappt middag när vi kom dit. Vi nöjde oss med att ställa upp våra maskiner utanför området där de blev beundrade av publiken som var på väg in. (Det kändes nog för dem som att äta glass före blodpudding) Åja skämt och sido, det va faktiskt en hel del kul att titta på, och livebandet "Limeted Edition" hade dom ståendes på en trailer och spelade lite smått otajt. Jan Thunell som för övrigt är en veteran i SR klubben tog upp sitt munspel och stämde med i Monkeys låt "I'm A Believer".

Återsamling kl. 12.00 och fortsatt färd på fantastiska vägar i den skånska landsbygden, genom kohagar på grusvägar och slingrande små asfaltsvägar. Solen sken och vi njöt som bara den av åsynen av kamraternas SR:ar samt välljudet (Björn med rakt böjt rör, insatsten hade han tappat...) och dofter av olika slag, olja, bensin, rapsblommor, gräs och gödsel. Bättre kan man knappt ha det med byxorna på.

När allt verkade klaffa så händer det som alltid händer när man kör många tillsammans, svansen blev av med fören i en liten by med en konstig korsning så vi stannade och försökte se ut på slätten var dom andra tagit vägen men inte en enda SR så långt ögat såg. Jan T och Karin åkte iväg på ett håll för att reka och vi andra stannade kvar. Somliga tyckte att sockerbetorna såg lite torra ut så dom passade på att hjälpa till med vattningen när dom ändå va där. Efter en stund kom det ut en farbror från ett av husen och förklarade för Björn att han sett att dom andra hade kört den vägen och pekade, samtidigt som Håkan dök upp, han hade vänt om när de upptäckt att svansen var borta. Håkan förklarade att de andra väntade en bit fram så han lotsade oss (vilsna) dit så att vi kunde återförenas lyckligt. Jan och Karin hade också hittat dit, så nu bar det iväg igen.

Vi närmade oss slutmålet som var Hanksville Farm YCC Swedens högsäte och som är en fantastisk gård med allt vad en biker kan tänka sig. De har för övrigt öppet för fika på onsdagar och söndagar. Det var full aktivitet på gården av Yamaha Custom Club medlemmar som höll på att förbereda för en kommande internationell träff. När Håkan vänder in på grusvägen upp till gården med en svans av SR:ar efter sig avstannar all aktivitet på gården. Nyfikna blickar dras till våra Motorcyklar och dom kommer fram och tittar och ställer frågor, jodå vissa kände till SR men hade inte vågat ta steget fullt ut vad jag förstod. Här fixade dom fika åt oss så att vi kunde sitta ner och koppla av och snacka SR och ha det trevligt.
TACK YCC och TACK ALLA NYA SR KAMRATER (detta ska vi göra om)!!

text: Ola Andersson bilder: Ove Hed