| Skåningarnas höstsväng 030920.
Så var det äntligen dags för den efterlängtade uppföljningen på vårens
succé. Vädret var helt perfekt och jag gav mig av hemifrån mot Sjöborakan
strax efter nio för att vara i god tid när dom andra SRoiterna kom.
När jag närmade mig mötesplatsen lite före tio så såg jag att det redan
hade anlänt en SR med förare som satt och spanade på en sten vid vägkanten
och det var Micke från Blentarp som var morgonpigg och sugen på en tur
med sin SR. Sedan dök dom andra upp en efter en tills vi blev fem stycken
entusiaster. Vi bestämde att vänta den obligatoriska akademiska kvarten
ifall det var någon som hade sovmorgon eller nått. Så när vi väntat trekvart
och snackat lite om var vi skulle köra så bar det iväg.
Första delmålet var Kåseberga, en idyll vid sydkusten och med möjlighet
att njuta av havets läckerheter i dom mest fantasifulla former, så vi
Sroiter tog en kopp kaffe med kanelbulle, SR folk lever verkligen upp
till ”Keeping It Simple”. När vi var nöjda med fikan och mer snack (det
blir ju en hel del att prata om när man är ägare av en riktig motorcykel)
så fortsatte vi österut och körde kustvägen genom Skillinge, Brantevik
och Simrishamn för att nå nästa stopp vid världsberömda Kivik. Här blev
det ett undantag från regeln och vi klämde i oss varsin sillburgare och
med mer snack.
Micke kom med ett förslag om ett slutmål i Lövestad som verkade mycket
intressant. Ett hett tips om var man förvarar en extra gaswire kom från
Ulf: (I fickan för ryggskenan så klart) sa han och tillade att han råkat
ut för att gaswiren gått av så nu har han alltid en extra med sig. Ja
det är mycket fiffiga idéer man får höra när man fikar ihop med Sroiter.
Turen fortsatte sedan mot Brösarp där det blev tid att förse våra SRar
med bensin och bäst som vi stod där och tankade så kom ett HD gäng in
på macken med sina multicylindiska maskiner. De kom fram mot oss och blängde
storögt på våra maskiner och den ene sa. - Va.... e´det SR 500 allihopa?
Det är inte ofta man ser såna maskiner i verkligheten nuförtiden, och
fem stycken på en gång det va ju kul. Kan undra ifall dom får samma
uppmärksamhet när dom drar fram med sina dussinbågar? Åja det är kul att
få lite uppmärksamhet och att det finns mc folk som är lite pålästa om
annat än sitt eget.
När vi var färdiga med tankningen så kom Stig-Arne (han hade kört långt
denna gången också för att var med) med ett förslag på krokig väg som
han kände till så han tog täten. Tempot ökade en aning och vi hängde på
efter förmåga på dom suveräna vägarna som han hittat. Det var krokar hit
och dit mest hela tiden med bra sikt så att man såg möte i god tid, skitkul
m.a.o.
Vi kom ikapp två viagramoppeåkare som var ute och gled hit och dit yvigt
genom böjarna i maklig takt och tog upp hela vägens bredd med sina utvinklade
cowboystövlar på highwaypinnarna och vispande lädersnören i styrändarna.
Stig-Arne lade sig bakom och väntade, som jag hoppades, på att få ett
läge att dra om dem och det kom en liten raka där tre av oss hann om innan
det blev för trångt igen. Customåkarna hoppade till när vi drog om dem,
precis som om de vaknade till ur någon trans eller dröm och glodde efter
oss.När vi kom fram till ett vägskäl fick vi stanna och vänta in dem som
hade hamnat bakom ovan nämnda glidare och inte blev förbisläppta så att
vi kunde fortsätta vår färd mot slutmålet i Lövestad.
Där känner Micke en handlare som specialiserat sig på engelska veteranmotorcyklar
(VETERAN-MC) och hade sin butik och verkstad i ett gammalt nerlagt mejeri,
och det vi såg här var helt otroligt! Motorcyklar och mc delar i mass
både nya och begagnade, vi blev överväldigade för det här hade vi inte
ens kunna drömma om, det var fullt ifrån golv till tak och jag tror inte
att han visade allt ändå.
Höstsvängen var efter det besöket avklarad och vi återvände till utgångspunkten
där körde var och en på sitt håll med förhoppning att återförenas till
våren .Tack till alla som var med . |
